Dr Johan går på
Stadsbiblioteket 2015-03-28
Häromsistens tog jag med två av mina
söner och deras farmor på konsert. Jag ville bringa lite kultur till
ätteläggarna. Den yngre, en sexåring med bestämda åsikter och kraft att
genomdriva sin vilja, deklarerade att han inte skulle följa med. Den
kombinerade lockelsen av att få träffa farmor och att få fika efteråt
fick honom dock att på nåder acceptera utflykten. Han hade sedan stort
nöje av både konsert och inramning. Den äldre, en tioåring som jag här
väljer att kalla Jerka, var däremot mycket positiv till evenemanget.
Föga anade jag vad det skulle leda till.
Föreställningen inleddes med en tjugo minuter lång föreläsning av en
välkänd tidningsredaktör. Ämnet för dagen var göteborgshistoriens
anatomi. Det förtäljdes då om vitsar, snarare än om svunna tider, även
om det senare också kom in som en viktig ingrediens. Till exempel utgör
varvsepoken en synnerligen lämplig tidsram att placera sitt försök till
skojighet i. Min son, van från mellanstadiets kärva undervisningsmiljö,
kände sig genast hemma i situationen. Han förstår att kunskap och
förståelse bäst inhämtas i dialog och inte i monolog. För att bidra till
bästa möjliga utbyte, föll han därför redaktören upprepade gånger i
talet, i syfte att ge sina egna reflektioner och reda ut detaljer.
Redaktören, som uppenbarligen besitter någon stark egenskap i form av
lomhördhet, arrogans eller ouppmärksamhet, lät sig överhuvudtaget inte
påverkas. Inte ens handuppräckning ledde till att Jerka fick ordet.
Budskapet tycks dock ha gått fram i vilket fall och Jerka har efteråt
konstaterat att det är pappahumor som ligger honom varmast om hjärtat.
Hoppas att det varar ett tag till.
Själva konserten skulle jag vilja beskriva som svängig vispop med
underfundiga texter. Det förekom rim i stil med augusti//folkölspust i.
Även här försökte Jerka att kommentera mellan låtarna, men det dränktes
av applåderna. Det som han var mest upprörd över, var att antalet GAIS i
De e la GAIS inte stämde med det antal som uppgavs i
presentationen. Givetvis utfördes kontrollräkning under visans gång.
En egenskap som Jerka har ärvt eller lärt in från sin mor, är att han
kommer ihåg långa avsnitt av texter eller berättelser, efter att bara ha
hört dem en gång. Detta har han många gånger bevisat under de senaste
veckorna. Jag har fått exceptionellt god valuta för entréavgiften till
konserten. Jag har nämligen fått höra större delen av repertoiren
dussintals gånger. När jag som bäst tror att jag fått en lugn stund, så
kan det komma ett utdraget ''men jag vill ändå fråååga:'' följt av
refrängen till Får jag tälta i din trädgård? Han redogör också
gärna för denna visas dramatiska bakgrundshistoria med dess olyckliga
lättmjölksfadäs. För att råga måttet av min kulturupplevelse, så har den
unge mannens storebror tipsat om att vi äger ett fonogram med
inspelningar av samma orkester som vi lyssnade på under konserten. Vaxet
går numera varmt i den kompakta CD-skivspelaren hemma.
Jerka har flera gånger tackat mig för att jag tog med honom på
föreställningen och uppmanat mig att hitta fler tillfällen: ''Jag tycker
även om opera.''
Dr. Johan
(Vier Brillen tackar Dr. Johan för ett jättetrevligt reportage och
vill gärna framföra våra hälsningar till sönerna!)
|
